To be ahelyn

Buenos dias. Ja iallafall fall för mig. Nu har jag varit och tagit mina sista blodprov och det känns ajib skönt att låta mina ådror vila lite. Har precis käkat frulle och tänkte traska iväg till plugget för en inlämning. Den sista journalistik delkursen är avslutad så nu kan man bara slänga alla jävla papper och anteckningar. Det ska bli skönt att börja med något nytt. Lillasyster brukar ibland snacka om att hon känner sig som min skugga. Det tycker jag är ganska bisart med tanke på att hon är den som coolast av oss båda. Den som vågar, tar för sig, skriker och gapar. Saknar dig.

Jag fattar ärligt talat inte vad hon snackar om. Vaddå skugga? Vaddå att jag alltid är i centrum? Bullshit! 

Vet ni. Jag har en lite grej som jag gör. Kan tyckas vara lite patetisk, men det bjuder jag på. När jag tittar på otroligt vackra människor som till exempel kändisar så försöker jag se mig själv i dem. Typ, ja men mina ögon påminner om hennes, eller, jag har lika feta armar som henne. Förstår ni? Iallafall när jag hittar någon som verkligen påminner om mig så klipper jag ut denna människa och typ sparar henne. När jag är full drar jag ibland fram bilderna och visar för folk eller så sätter jag upp de på spegeln när jag sminkar mig. Haha, fan det här låter inte så bra som jag ville att det skulle göra. Iallafall så här ser ni mig när jag sminkade mig igår.

Nu är det Lasse på ettan och en kopp te.

Idag var det jävlar en tjej (!) som vart helt övertygad om att jag hade silikonbröst. Haha, så jävla skön. Hon vart helt ställd när jag sa att det var mina naturliga. Vaaa? du menar inte allvar. Jag var helt säkert på att du hade implantat, de är ju enorma, sa hon.  Jag svarade, HAHAHAHAHAH!
Men jag har stått och smygtittat i speglen nu ett par timmar. Och jaaa, om man tittar snabbt och från rätt vinkel så ser de ganska okej ut. Jag tar det som en komplimang faktiskt. Mina bröst ser ut att kosta 50 lax. Det ni!

Idag: Skola, fika, jobba, bio.

För ett tag sedan kände jag hur vardagen kvävde mig. Den tillvaron jag belåtet befann mig i dög inte längre och allt utanför rutan lockade. En simpel fika i stan kändes omöjlig och ju svårare det blev desto mer ville jag dit. Det var som om någon satt en tickande bomb vid min sida och jag med panik försökte hinna med allt som jag missat och varit rädd för att missa. Jag fick ingen ro för ingen kunde någonsin hindra mig från att försöka, våga och agera. Jag klättrade på väggarna. Nu har det mesta lugnat ner sig. I denna känslovåg träffade jag flera människor, vissa av de behåller jag i mitt liv, de andra kan fara åt helvete. Men alla har de haft en tydlig och viktig roll i mitt liv, och alla har de på något sätt påverkat mig och framför allt lärt mig mycket. Jag älskar att lära mig nya ting. Växa som människa. Bli klokare och inte trångsynt som vissa apor på denna planet. Som sagt. Nu råder en stilla tystnad men jag känner än hur magen knyter sig vid tanken på att nu är det klart. Jag kan säkerligen tysta ner mig själv. Som jag så många gånger gjort. Men vill jag det?. Vill jag förbli en tråkig sten som vandrar samma gråa väg vi alla bör vandra. Eller vågar jag ta mig in på sidospår. Jag vet ju att jag är kapabel till att ta mig tillbaka. Jag kan om jag vill. Jag är rädd för mina känslor som tycks överraska mig gång på gång. Jag sover på höger sida av min säng men hjärtat mitt ligger på vänster sida. Det pågår en ständig kamp i mig och jag är så jävla trött på att vara rädd. Jag är trött på allt. Framför allt trött på mig själv som känner och tänker för tok för mycket. Jag föreslog för en man att han skulle vika ihop mig och bevara mig i en låda. "Dig ska man aldrig stoppa i en låda, Priscilla", blev hans svar och det stämmer fan i mig. Jag tänker aldrig hålla käften. Och jag tänker fan aldrig i livet bli en tråkig grå sten. Jag äter hellre bajs med ketchup på.

Jag mår lite bättre nu när läkaren tafsat på mina bröst och jag fått bekräftat att inget är fel där iallafall. Nu väntar hundra blodprov. Men det känns bättre iallafall. Annars så har jag haft en ganska bra dag. Fast jag bråkade lite, men det hör till vardagen. Jag och dLo är bäst på redigering. Fan vad värdelös jag känner mig. Dlo gör allt och jag försöker lära mig Facebook, haha. Jag har iallafall tänkt lite i all despo och kommit fram till att jag ska minsann sluta vara en sån jävla banger och verkligen våga mig ut i livet. Alltså jag vet ju att livet bara väntar på Prissi. Kolla bara bilden där uppe. Den säger i princip allt. Det här är lite som en ny chans. Som en tankeställare och om allt går bra, då ska ingen stoppa mig. Jag ska bli en positiv jävla människa som läser ut sina böcker och köper hem frukt och sånt.

Kolla bara vad färgglad och positiv jag är här. Älskar denna bilden. Den utstrålar lycka! Visst?

Jag hatar att bli så här privat i denna ytliga blogg men du ger mig nu inget val. Jag skriver här för att jag vill att vi alla ska kunna gå tillbaka till en text som berättar åtminstonde en version av det som sker mellan oss. Kanske är detta ännu ett patetiskt försök till att nå det förnuft du en gång i livet hade. Jag vill att du ska veta att i mina ögon var du jävligt speciell. Du var en person som öppnade en stängd dörr i mitt hjärta.  Du lärde mig att lita på dig och uppskatta dig som vän. Jag har haft så äckliga erfarenheter av vänner att jag verkligen trodde att jag aldrig mer skulle släppa in en vän i mitt liv. Jag blir så jävla arg på dig. För vi ger dig chans efter chans för att ställa allt till rätta. Jag försöker få dig att förstå, och nog förstår du, men inte tillräckligt för att agera. Du har ärligt talat inte brytt dig ett skvatt om att rädda denna vänskapsrelationen. För du har haft ditt på det torra. För allt handlar om det i slutändan. Inget av detta hade hänt om du fortfarande varit den vän som jag lärde känna. Nu är du någon annan. Jag är så jävla arg på dig att jag skulle kunna sparka dig mellan benen, dra dig i håret och stoppa fingrarna i dina ögon. Du har gjort mig så jävla besviken.

priscilla säger:

jag vill bli påsatt av justin timberlake

Lis - Aklin varsa evlevme säger:
jag med

priscilla säger:

HAHA

Lis - Aklin varsa evlevme säger:
trekant?

priscilla säger:

HAHAHAHAA

Lis - Aklin varsa evlevme säger:
vi kan juh fråga

priscilla säger:

aaa fast han kanske vill ha betalt

Lis - Aklin varsa evlevme säger:
hahahah

Lis - Aklin varsa evlevme säger:
då betalar vi

priscilla säger:

hahaha

priscilla säger:

lätt

priscilla säger:

jag tar lån marafacka

Lis - Aklin varsa evlevme säger:
hahaha

priscilla säger:

jag säljer mamma

Lis - Aklin varsa evlevme säger:
jag pappa

priscilla säger:

haha, vi får nog ta lån ändå