To be ahelyn

Jag älskar dig mamita.
Du är min bästa tjejkompis. Du sviker aldrig och du snackar aldrig skit om mig. Du säger sanningen om något sitter fult på mig. Du blir överlycklig när det går bra för mig. Du tycker att jag är snyggare än kändisarna. Du tror att jag är så smart att jag skulle kunna ställa upp i ett presidentval - och vinna! Du litar på mig. Du känner mig bäst. Du kramar mig fortfarande som att jag är fem år och säger "cochinita" och "la cosita de la mami" med bebisröst när jag är ledsen eller trött. Du tycker att ingen kille är god nog åt mig. Men du litar på mitt val.
Jag har nog aldrig älskat dig så mycket som jag gör just nu i denna ålder. Och jag kommer att bevisa min kärlek i resten av mitt liv. Det förtjänar du feita.
Grattis på din dag.

Det här fick jag av min kära Babe. Som känner mig så väl!

Och så fick jag blombud. Åh, älskar blombud.

Ikväll önskade jag att jag vart syrian. Konstig önskan. Men jag bara tänkte på det och tyckte livet varit lite enklare kanske. Man tillhör ju ändå "Guds utvalda folk" då. Haha. Nä men jag tänker mest på bröllopet faktiskt. Och att typ hälften i familjen skulle vara frisörer och man därmed alltid skulle vara fräsch i håret. Jag har bytt hårfärg. Jag bara saknade mitt bruna som matchar min hudton så. Jag vill även skryta lite med att jag inte solar längre så att min hudfärg är min naturliga. I mina ögon är den gul/grå men människor suckar och påpekar hur brun jag är jämt, så jag får väl vara glad. Men jag längtar ändå tills man kan få lite färg ute i solen. Idag var en kempe bra dag (Norges nationaldag). Jag och Yass strossade runt på stan och åt glass som hon råkade spilla över (läs) mitt ansikte.

Ett, ett, Priscilla hon är bäst.

Och ni kan sticka, sticka för hon kommer flippa!

jag älskar dig

Jag tror att jag har berättat tidigare om hur mina föräldrar bråkade konstant under min barndom. Vårt hem var ett krigsfält och dagliga diskussioner avlöste varandra. Jag minns hur jag brukade ha ont i magen när jag var i skolan. Jag var rädd för att mina föräldrar skulle skiljas. Skilsmässa och krig var det värsta som kunde hända mig. Jag har frågat mamma och pappa, som nowdays aldrig bråkar, vad grälen gick ut på. Ibland skyller de på varandra, ibland på mig. I allafall, jag minns ett gräl som var riktigt stort. När de bråkade så försökte jag alltid komma emellan dem men jag ignorerades totalt. Ibland när pappa blev riktigt trött på mamma så brukade han gå och hämta en väska och ställa sig och packa den. Det hände att mamma packade den åt honom. När väskan åkte fram så sprang jag till mitt rum och fyllde  min ryggsäck med trosor och nallar och ställde mig vid dörren och väntade in pappa. Om han gick då gick jag efter honom. Vem ville stanna med mamma? Haha. Men denna gången så var det bara en massa skrik och jag sprang som en liten höna runt i lägenheten. Jag tror att jag led av panikångest redan i den åldern. Jag bara sprang och sprang. In och ut ur rummen. Plötsligt kom min storebror Alex hem. När han såg kaoset hemma blev han så jäkla arg att han slog två hårda knytnäve slag mot toalettdörren. Båda slagen gick igenom trädörren och man kunde klart och tydligt se in i toan. Alla blev helt tysta. Han tog tag i mig, lyfte upp mig och gick in på toa. Han låste om oss och satte sig på toastolen och grät. Jag stod framför honom och grät jag med. Mamma och pappa hade lugnat ner sig därute. Min bror kramade mig sen så sa han precis så här "Om dem skiljer sig nu, så lovar jag att jag ska köpa choklad till dig varje dag.  Jag ska köpa hur mycket godis och choklad som helst". Alltså. Vet ni hur jävla glad jag blev. Jag bara, fuck mamma och pappa, jag ska få choklad. Mina tårar torkade och jag torkade min brors med handflatan. Nu skulle allt bli bra. Den natten sov jag så skönt. Det till och med pirrade i magen. Jag bad till Gud att mamma och pappa skulle skiljas så att jag och min bror skulle kunna bo ifred med massor av chocklad.

Det var så lätt att bli lycklig igen på den tiden.