To be ahelyn

Fan vilken lyckad jävla kväll. Helt galet kul hade jag. Min barndomskompis "Danni D" var på besök och gjorde stan osäcker. Efter en lyckad shoppingtur begav vi oss till Rådhuset för att möta upp hennes föräldrar och en annan barndomsvän Pablo. (Manligt namn va?) Vi hamnade på en restaurang i stan där vi beställde nåt jävla entrecote shit som var jävligt dyrt. Men det brydde vi oss inte om utan vinet flödade och maten var såååå god. Jag måste verkligen ta tag i att gå ut och käka. Det är ändå en sån himla social grej som man borde göra oftare. Jag har ingen koll på varken kött, vin, såser - nada. Jag är mig evigt tacksam för att jag inte slickade av kniven som jag brukar efter att jag ätit. Hemma slickar jag jämt rent min tallrik och får jag in huvet i kastrullen länsar jag den med. I allafall så efter maten gick jag på damernas. När jag kom ut hade notan kommit. Den hamnade på ynka 3 600: - , inga konstigheter med det.  Sen blev det LA ISLA. Jag har ju fått nog av det där latino/indian- stället men igår tycktes jag aldrig få nog. Kanske för att Danni D är en galen kvinna utan hämningar. Vid ett tillfälle fick jag ett otroligt behov av att göra mig förtjänt av en gatis drinkbiljett så jag steg på scen där jag förväntades göra någon form av sexy-shake-that- booty - dans istället headbangade som en påtänd hårdrockare tills alla hjärnceller var helt borta, tog min biljett och hoppade av scenen. Några frågor på det? Efter härjandet så begav vi oss till förorten och efterfestade. Jag blev aprak. Och tydligen så dricker jag rödvin. Nu ska jag inte skriva mer för min vänstra hjärnhalva är avdomnad. Men jag lägger upp lite pics som ni fint kan kommentera.

Nu är det dags för jobb. Fast först ska jag upp på löpbandet nån timme. Älskar att jag inte är sjuk längre.


Hejdå alla barn!

Hamnade på en blogg. En väldigt sorglig sådan. I ett av inläggen stod det så här;

"Fattar ni hur det känns att sitta i duschen (brukar göra det, lättare att spy då) omgiven av sina egna spyor och inte kunna göra något åt det? Att tänka, "aldrig igen, jag SKA bättra mig", och sen sitta där efter två dagar igen med sådan ångest i kroppen att det gör ont, tårar som rinner nerför kinderna, men dom syns inte, så dom finns inte"

Det sliter i mitt hjärta när jag läser detta. Jag vill bara hålla om tjejen i duschen, spola bort alla spyor och hjälpa henne bort från den där skiten.
Bort från den där jävla duschen.

Som en sann bloggare är det nu dags för mig att visa vad jag har i min väska.
Enjoy, skulle Sofie Fahrman säga.



Väska: H&M. Billig som tusan typ 50 spänn om jag inte minns fel. Är inte ens min kom jag på nu.
Läppglans: Loreal och Clinique i färgen sunshine.
Månadskort: 24h kort  - 100: -
Hårspray: Fructis - sådär bra.
Vattenflaska: Från helgens bravader.
Korv: Rea på Vivo - 5:- styck
Kalender: 80:- på ICA i Osby - funkar helt okej och har dessutom överlevt en tsunami i min väska för att par dagar sen.
Plånbok: Loppis - fynd av lillasyster

06.00 stod klockan på när jag slog upp mina trötta ögon. Kom inte i säng förrens två och det var inte ens meningen att jag skulle somna då utan en sista repetition var mitt mål. Bestämde mig för att sova liiiite till när jag kom på att detta var dagen då min tenta skulle skrivas. I drygt två och en halv timme tryckte jag in alla information jag kom åt. In. In. In i hjärnan. Jag ville inte tänka på något eftersom det kunde rubba min koncentration. När jag gick till skolan knep jag ihop ögonen och spände öronen för att allt verkligen skulle stanna inne i hjärnan. I tentasalen stod kurskamrater och disskuterade ethos, logos, dispositio m.m. Jag ville inte beblanda mig dessa människor som kan verkligen har lärt sig allt det här. Jag kan ju det också. Men bara på låtsas. I några timmar sen glömmer jag allt. Jag blir dessutom mäkta irriterad på alla tentavakter som utövar vissa polisfasoner och tror att allt handlar om liv och död. De är otroligt engagerade i sitt stimulerade uppdrag som tentavakt. Springer omkring med snörpta miner och behandlar alla studenter som kriminella typer som bara väntar på att få fuska. Kollar på legitimationen, stirrar misstänksamt på studenten i fråga, tittar på kortet igen, studenten, kortet, studenten och ger sedan tillbaka det  i slooooow moooootion. "Stäng av mobiler, stäng av mobilerna", väser en tant till allt som kommer i hennes väg. Innan tentan sätter igång rusar jag in på toan, tömmer näsborrarna och ber en bön till Gud. "Hörru, nu får du se till att jag fixar det här!". Fyller i mina personliga uppgifter och har sedan den efterlängtade tentan framför mig.
Whatafack!
Det är ju exakt samma som den gamla tentan vi fick att öva på. Timmar bortkastade. Pengar på litteratur bortkastade. Hjärnan har man frenetiskt använt till absolut nada. Istället hade man kunnat lära sig den gamla tentan utantill och fått en full pott. Jaja, jag ska inte klaga. Det gick bra och det är ju huvudsaken. Men man bir ändå lite stött. Här har man för en gångs skull använt hjärna till något nyttig och vad tjänar det till? Absolut ingenting. Eller jo i längden gör jag ju det. Som mamma sa "ja men tänk på allt du kan nu. Det har du med dig hela livet". Ja just det, synd bara att jag bara lärt mig det på låtsas.

Nu kör vi!

Forfarande inte friskt. Jag har fan inte tid att vara sjuk. Jag har en skola att gå till, ett jobb att sköta. Mitt jobb är dessutom superviktigt, okej skolan också, men mitt jobb har ingen förståelse för sjukdom. Igår var första kvällen på länge som jag gjorde lite vettigt här hemma. Städade, tvättade och diskade. Jag rensade dessutom min troslåda som innehåller trosor från sommaren - 79. Jag vill verkligen göra det till en vana. Ut med det gamla, in med det nya. Jag har så himla svårt att göra mig av med kläder. Har massor av tröjor som är för små, för gamla, för fula men jag slänger ändå inte. Det är mammas fel. Mamma har uppfostrat mig på ett väldigt ekonomiskt sätt och det har verkligen satt sina spår. Jag står jämt vid REA- stånden och letar efter fynd. Trots att jag älskar kläder har jag svårt att lägga stora summor på det. Och det har inte bara med min taskiga ekonomi att göra, det är sån jag är. Spendera pengar på andra människor har jag inget problem med. Tvärtom, jag älskar att köpa kläder till nära och kära. Men när det kommer till mig själv. Det är precis som om jag sen liten är van att endast leva på det nödvändigaste och nöjer mig med så lite som möjligt. Men jag har lovat mig själv. Och mina garderober som inte får plats med mer kläder. Nu ska jag plugga lite. Tenta på fredag. Wish me luck!

Ja, det är sant.
Min man, hans kusin Erre, Martin Mutumba spelar Scarface på Playstation och det är ett jävla liv här alltså. Fraser som "Gör ett värdetransportsrån" och "Skjut! Skjut! för helvete skjut!" utbyts hela tiden. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen när min man har vänner här. Jag kommer jättebra överens med alla men det känns ändå som att vi är en för mycket. Jag har precis kommit ut från toaletten där jag lyckades sysselsätta mig i lite mer än en timme. Jag duschade, klippte naglar, rakade benen, smörjde in mig med bodybutter, rensade öronen med tops (lyckas jämt trycka in den för långt in så att den petar på hjärnan), borstade tänderna och övade på det tal jag ska hålla imorgon. Jag måste öva på talet nu. Måste.Måste.Måste. Hejdå.