I love you to the end
Ett litet skratt
- Men han dog ju i kriget
- Ja, jag vet. Det är därför jag saknar honom.
- Hur dog han?
- Han trampade på en mina.
- På väg till toan eller?
- Ja, precis.
Alltså Denis är hennes påhittade jugge pojkvän dög under kriget och även dog där.
HAHAHA. alltså ni ser. Ni tycker detta är bara fånigt. Men om ni är på plats när såna här dialoger utbyts slår det allt.
Bilder
1 advent
Titta vad jag hittade.
15 dec 2006. 00:29
Just nu hänger jag över räcket, precis som Leo gjorde i Titanic.
Jag är så lycklig.
Alla tårar.Brustet hjärta, Ångest och svek.
Jag gör om allt igen. Bara för att känna såhär.
Det finns en Gud. Det har jag aldrig tvivlat på.
Jag tvivlar på nu är om jag verkligen är värd all lycka?
Det känns som om bubban spricker snart och det hoppar fram en dvärg som skrattar och pekar på mig. "Haha, gick du på den"
Jag nyper mig om och om igen.
Detta är min verklighet.
Och jag har bestämt mig för att jag förtjänar den.
I`m the queeeeeeeeeeeen of the world.
mm.
Två lussebullar
Rubie kom upp med te och två lussebullar. Jag måste passa på när jag känner aptit är rädd att jag försvinner annars. Sitter på jobbet och väntar på dLo. Det är meningen att vi ska få något gjort idag. Skolshit alltså. Jag borde fan inte skriva här längre för jag pallar inte låtsas att mitt liv rullar på som det ska när allt bara har rasat. Jag tror inte jag är någon rolig människa att läsa om. Jag har liksom inga outfittor att bjuda på. Inga dagens lunch eller kolla vad jag köpte idag. Det är bara ren jävla ångest på papper eller skärm rättare sagt.
Jo jag kan bjuda på ett samtal som jag hade med Rubie precis innan hon gick.
Jag: Jag vill sticka en kniv i mig.
R: Ja, jag vet jag har också känt så. Jag tänker "Hoppa ner från 7:e våningen? Näää det gör för ont. Tabletter, ja!"
Jag: Men hur får jag tag på tabletter då?
R: Idjot! Man tänker så, men man gör inte det.
Jag: Aha.
tragisk
Rastlös
ONT:ONT:ONT:ONT:ONT.
Mina tårar har tagit slut har jag märkt. Jag gråter inombords numera. Varför i hela friden gör man så här mot sig själv?
Förlåt att jag inte publicerar eller svarar på alla kommentarer. Jag har inga svar på frågor. Snart är det jul förresten.
Fylld
Livet från den ljusa sidan
Ensamt och otryggt
Snart orkar jag inte mer. Ska det kännas så här varje jävla natt?
Finns så många ord men för få bokstäver. Det blir väl så när ord blir mer än bara bokstäver.
Jag önskar jag hade en "krisperson". Någon man ringer hit när det krisar sig. Typ som en mamma, eller mentor kanske.
Någon som skedar och väcker en när man dreglar. Någon som bryr sig om att man får i sig något på morgonen. Någon som påminner mig om att ta med vantarna när det är kallt. Någon som fixar matlåda och köper hem frukt och grönsaker. Någon som har koll på när man duschade senast.
Jag glömmer aldrig vid ett tillfälle i mitt liv då jag knappt kom upp ur sängen. Mamma stod inte ut och flippade till sist. Hon släpade mig till duschen mot min vilja. Jag skrek och grät men hon vägrade släppa taget. Jag skulle in i duschen. Hon var fan hårdhänt, blir fan lite upprörd nu när jag minns. Hon slet av min kläderna och jag stod och skakade som en liten kyckling. När det kalla vattnet träffade min kropp var det som om nålar stack mig. Det låter som tortyr men så levande hade jag nog inte kännt mig på länge. Mamma var asförbannad, tvättade mitt hår och svor på spanska. Jag grät tyst och tyckte mamma var så jävla elak. Jag kände att hon var så jävla arg. Frustrerad. Frustrerad över att se sin dotter ligga som en zombie i en säng. Arg över hur hennes dotters magra kropp tynade bort. Men när hon kammade mitt hår hörde jag hur hon grät och till slut kunde hon inte hålla sig. Hon kammade mitt hår med så stor ömhet att jag kände mig som om jag var gjord av porslin. Hon drog mig till sig och så grät vi i varandras armar.
Idag drar ingen mig ur sängen. Jag måste dra mig ur den själv.
Just nu känner jag mig stolt över mig själv för jag fixar något som inte alltid varit så självklart.
Jag fixar det här.
Ensam.
Orale 2
Orale
Ja...
EHm
Ja, det är det väl.
Okaj.
Jag vill till mitt hemland. Där alla är svartskallar och 1.50 långa. Där det spelas musik vart man går och människor hälsar och ler på gatan. Men Sverige är bra också, här kan man bära guldörhängen utan att riskera att bli av med örat.
Godnatt på er alla.
Mina bästisar
I allt mörker finns ändå lite ljus. Igår träffade jag världens bästa Julia och idag kom miss Sandy baby och hälsade på. Inte nog med det som kom mina två kurdisar från stan med lite presenter till mig. En förlåtpresent och en dumårsåjävladåligt-present. Jag var så glad så glad så. Det bästa var ändå motiveringen till presenterna.
"Jag vill inte ge dig något som påminner dig om den här jobbiga tiden. Men dessa ljus lyser upp ditt mörker och när de brunnit upp så mår du bättre, då slänger du dem."
"Ja, och så dricker du te så länge"
But my smile still stays on
Familj, vänner och min rumpa.
My life
Aj. Idag var det svårt att slå upp ögonen. Låg och lyssnade på min andetag ett bra tag innan jag vaknade till liv. Jag håller om mig själv när jag sover har jag märkt. Typ tar med båda armarna runt min midja sen ligger jag typ på mina händer hela natten. När jag vaknar är de helt avdomnade, jag fattar ingenting. Det snöar ute. Det är verkligen vinter alltså. Jag vill vara lucia i år. Vet ni. Det enda jag vill är sova. Sova sova sova. Det är som min kropps försvarmekanismer aktiverar all sömn. Jag sover så jävla tungt och vill aldrig vakna. Jag vill vakna och inte känna att jag vaknar upp till en mardröm.
Vart tog jag vägen?
Ja det är väl ganska passande att vara lite emo nu.
Ni blir bara fler och fler
Godnatt på er.
And it hurts with every heartbeat
Aja. nu får vi alla bara vänta och se om Julia blir läkare eller inte. Om inte, så kan hon alltid bli modell eller strippa, eller lektor i något avancerat, eller pizzabagare, eller professor. Vet ni vad jag ska göra nu. Dricka te och titta på Desperate Housewife.
Jag vill att min mamma ska vara här.
Julia och Oscars händer!
Läkare
Nu är vi rika
Så länge fötterna bär, så länge lungorna kan.
Det är livsfarligt att leva, rent ut sagt.
Jag vet att jag borde lyssna på något mer passande. Typ Unbreak my heart. Men det här är allt jag lyssnar på. Om och om igen.
Jag är snygg
Godmorgon världen
Hjälp mig Gud.
Detta är dagen
Dagen då ingenting längre är sig likt.
El poeta
En väldigt speciell man blev förälskad i mig. Han fyllde en hel bok med dikter och idag skickade han mig sin sista.
pero duermo pensando en ti
y despierto con tu nombre en mis labios
se que nuca besare tus labios...
Se que no tomare por la calle tu mano
quisiera volar en el basio de tu corazon
quisiera ser yo al que le dice mi amor....
Estas dibujada en mis ojos
se que no debo amarte pero naci con este arte
que me hace desearte y suplicarle a dios
una bendicion para este amor que en mi nacio...
Nadie sabra jamas el amor que tu corazon rechaso
nadie sabra que nos paso, algo que nunca comenzo
y jamas termino...
No se si podre olvidarte es tan dificil si naci
para se tu otra parte
es tan dificil como encontar al sol de noche
tan dificil que la luna duerma en mi cuarto
mas dificil que me digas algun dia te amo...
Discupame por no conocerte antes
disculpame por no conquistarte
disculpame por no buscarte
disculapame por esperarte....
Quisera ser yo el que te hable de amor
pero asi lo quiso tu corazon
y con mi dolor en mi corazon tengo que decir
adios...
mi ultimo poema lleva tu nombre
no necesito escribir mas me voy en paz
me despertaste que seas feliz aunque
no estes junto a mi.
por siempre tu amigo y tu poeta particular
todo lo mas bello somos tu y yo....
Stockholmsnatt
Nu ligger snön som ett vit duntäcke över staden. Jag tycker det är ganska mysigt jag. Vintern är en jävligt hård tid för oss alla och detta är bara början. Men lite mysigt är det nog, tycker jag. Äsch, bry er inte om mig. Jag är jävligt psykiskt ostabil just nu. Lite "skjuta - på - allmän - plats - utan - anledning" känsla. Om man ändå kunde krypa ur sitt eget skinn.
Ni vet väl att jag är en rock-tjej i hjärtat.
...
Dagens bästa citat
No use for words
Men när något går fel i mitt liv, vart vänder jag mig då?
Den bästa känslan när allt är fuckt up är att träna. Fan vad jag älskar träning. Träningen har räddat mig från ett liv i sjukhus och den räddar mitt liv varje dag. Det är som terapi att lägga på extra vikter och utmana sig själv utan att tänka efter. För säga vad man vill om mig. Jag är dålig på mycket. Dålig människa, speciellt just nu. Men fan va bra jag är på träning.
Bilder
Rubies fina presenter
Hon fick blombud direkt till jobbet. Sååå fint. Här ser ni mina fuckade ögonbryn.
Fina blommorna Rubie fick av sin familj
DLo var pussglad
Jag lekte tyngaste
Födelsedagsbarnet - miss fatahi
Maaat.
Fruktsallad och lilla jag
Bästa Bästa Kladdkaka
Fikat får plats i en egen magsäck
Smslover
Och den avslutande posen för idag. Väääldigt internt!!
En helt underbar dag.
En intervju mindre
Jag måste köpa mig en vinterjacka. Det här går inte. Jag tycks inte ha fattat att jag bor typ en kvart från nordpolen. Ikväll blir det födelsedagsfirande och massa mys.
Kedjesms och kärlek
Haha, jag sitter och sjunger till Celine Dion - Alone. Typ pekar på en stol och med inlevelse sjunger "I really didnt care until I met you" och sen tar jag ett läppglans som mic och ylar "Uuuuaaaaaaaaaaaaaaaaah". Ja, polisen kommer nog och knackar på när som helst.
Idag är det en jävligt speciell dag för idag föddes en speciell människa. Det var en väldigt svår förlossning men när barnet kom ut skrek mamman HALLLÅÅÅÅÅÅAAAA? och såg bajsnödig ut, men när hon fick se sin fina dotter lysa upp i ett vackert leende och hennes lååånga ögonfransar (Loreal Telescopic mascara) så var hon så lycklig, så lycklig så. Och det är jag också. Så tack så mycket Rubies mamma för att du tryckte ut en sån fin människa.
GRATTIS PÅ DIN DAG DIN LILLA BAJSKORV!
Här är vår låt (Dlo, Rubie och Pri)
När jag är typ 70 kommer jag lyssna på denna låt och dansa Dlo:s mongodans och minnas tider så vi levde på hallonpaj och vitlöksås. Då vi sa HALLÅ hundra gånger om dagen och ville nylla allt som rörde sig. Tider då man inte fick tala om Tunisien och vi började ett nytt liv varje måndag. Tider då håret var så slitet av allt tuperande att personalen på Arom ville använda oss för att moppa golvet. Tider då det bästa jag visste var att vara med min vänner.
Livet är en gåta
Vad gör man sen?
Grattis Rorrito ...
Grattis Rorrito " el que nunca lo dejan basilar" på din 45 årsdag!
Detta skulle publicerats igår men bloggen fuckade med mig.
Måndagens To Do
- Ta tag i allt som händer i mitt liv
- Reda ut saker i mitt liv
- Göra upp en plan på hur jag ska ta tag i mitt liv
- Senast tisdag ta tag i mitt liv.
Uäää. Nu ska jag sova. Jag känner mig jävligtful idag. Kan min mens komma så mina finnar kan sticka o brinna nån jävla gång. Ska jag alltid vara i puberteten??????
Aaa just det. Haha, mamma o lillasyster och jag var med om värsta grejen, haha. Vi hade iallafall sett Saw, o gick och la oss. Vi sover alltid tillsammans när vi är hemma och skickar upp pappa på övervåningen. Så iallafall började vi höra massa mysko ljud och dörren typ öppnades och stängdes. Alltså jag höll på att skita på mig och mamma va helt nojjig. Och det är inte likt mamma för hon brukar vara den som står i källaren fyra på natten och tvättar kläder. Men iallafall så låg vi alla under täcket och lyssnade efter ljud. Till slut så pallade vi inte trycket och bestämde oss för att springa upp. Jag hittade en väska med lite verktyg i och delade ut vapen. Jag tog en sax (pulsådern), Mamma fick en skitliten skruvmejsel som hon otacksamt gav tillbaka till mig istället tog hon ett glas med vatten som hon hade på nattduksbordet. Lillasyster ville ta en borste av något slag, varpå jag undrar om hon ska borsta tänderna på mördaren. Tills slut tog hon en lite större skruvmejsel. Sen så gick vi ut ur sovrummet. Jag först, vilket jag ska ha jävligt creed för. Jag liksom offrar mig för mor och lillasyster, det tycker jag är bra och modigt. Iallafall så gick vi till köket där Lillasyster övervägde att bre sig en macka mitt i paniken. Hon är fan makalös. När vi va i hallen så fick jag för mig att kolla om ytterdörren var låst och det var den inte trots att mamma låst den innan hon gick och la sig. Så vi typ hade ett litet nervsammanbrott där mitt i hallen och jag började be Gud som haver, fast jag kan den så jävla dåligt. Det blir typ Gud som haver, liten är, jorden svänger och grejer händer, ge mig mat varje dag så jag kan va mätt och gla, tack för allt. Amen. Och sen så sprang vi upp alla tre och mamma typ fällde mig på vägen upp så jag slog i mitt smalben. Mamma bad inte ens om ursäkt utan försvann upp för trappan. Jävligt nonchalant av kvinnan som gav mig livet, tycker jag. Jag tappade saxen i fallet och fick gå tillbaka för att hämta den. Lillasyster övervägde i typ en halv sekund att följa med mig men hon hade liksom två mackor och ett glas med oboj i händerna, skruvmejslen hade hon lagt i trosorna. Så jag gick ner för den mörka trappan och böjer mig ner efter saxen när jag plötsligt känner en iskall hand på min rumpa. Jag tyckte det var ganska behagligt men vänder mig ändå om i slow motion och ser en stor stor, enorm, gigantisk....
Alltså nu somnar jag snart. Godnatt.
Mina gullungar
Påminner om varandra, tycker jag.
Michael Jackson ringde mig!
Vad jag gör här?
Myser med mor och far. Kör familjens splitter nya bil. Tack. Hej.
Vet ni
OMG
Vill ni ha en godnatt sång? Jaaaa det vill ni.
ÖÖÖÖ
Som vi dansade.
Julia, hur många gånger dansade vi inte till denna? Har för mig jag höll på att bryta ett ben vid ett tillfälle.
Eller den här. Gud vilka minnen.
Och den här. Jag tror vi körde den där stol leken till den med SP3 på någon maskerad. Den när man går runt stolar och så ska nån stänga av musiken och alla sätter sig ner. Jonte var den som skulle stänga av men han tyckte det såg så kul ut att han också gick runt i ringen och krigade för en stol. Så vi bara gick runt, runt och runt. Värdelöst. Men låten är fortfarande bra.
We must never be apart, julis.
Latinolover
Sovmorgon.
Like a prayer
Ämnen jag ska be för:
- Rubie
- Skolprojektet
- Mamma, pappa, lillasyster + hela tjocka släkten ( släkten, nämner jag lite snabbt bara, palla)
- Att M och J: s och mitt framtida gudbarn ska komma snart.
- Att mitt hår ska bli finare, friskare och att min utväxt inte ska synas.
- Alla barnen i Somalia ( Jag vet inte varför just Somalia, har väl fått för mig att det är fattigast där)
- Finanskrisen
- Obama
- Att det inte ska vara så kallt inatt ( tänker på alla uteliggare samt alla de som måste skrapa frosten från bilrutan på morgonen)
- Att min pappa ska vinna på lotto (och att han ska börja spela snart)
- Att inget ska fattas mig eller mina nära och kära.
- Hjälpa mig bli en bättre människa och lära av mina misstag.
- Och förlåt för alla synder som jag gjort och tänkt från och med att jag kom till jorden. Och förlåt för de jag ska göra i framtiden.
Ja, det var väl typ allt. Amen.
Godnight.
I´ts getting hot in here
Återigen en måndag
Men måndagar är ganska bra. Har mycket svårare för tisdagar, Sitter och käkar frukost. Var uppe med tuppen och har tvättat kläder och snart ska jag börja göra mig klar för skolan. Alltså fan va gott det är med leverpastej och saltgurka på. Antecknar ni?
Helgen
Fikat med M gick oväntat bra. Kändes precis som vanligt om inte bättre och det är jag jävligt glad för. Min klippa!
Jag lovar att bli bättre på att uppa. En jävla massa löften, eller hur. Så funkar vi. Människor. Godnatt.
Förra helgens fyllekäk
Alltså kolla mina käkar. Värsta pittbullkäkar.
Muñeca de trapo
Gud vad det är svårt att leva. Ikväll känns allt rakt upp och ner. Jag har gråtit som ett litet barn hela kvällen. Mascara över hela ansiktet men när tårarna tar slut, för det gör de så småningom, snyter jag mig på ärmen och tar tag i mitt liv. Jag börjar med troslådan. Fan jag har ju trosor kvar sen högstadiet. Bleka och trötta, precis som jag. Jag slänger bort det gamla. Även fast det känns rätt sorgligt. De har ju varit med så länge. De har tvättats i 60 grader och värmt i kylan och stått ut i värme. Nu ska allt ner i papperskorgen och jag välkomnar in nytt. Otacksamt av mig, tycker jag. Men sen tänker jag, det är ju bara trosor. Eller?
Förresten så tycker jag det är bra att köpa likdana kläder som sina vänner. Då slipper man bli avundsjuk på varandra.
SICK
Fina flickor
TRIPP TRAPP TRULL
VARFÖR I HELA FRIDEN DRAR JAG UPP KJOLEN NÄR DEN REDAN SLUTAR VID ÄNDTARMEN
PALLA VÄNDA BILDEN
MINA FINA BLOMMOR
A just det
Ja nu borde jag ju lägga ut nåt med Kent. Men de vackraste toner håller jag för mig själv. Egoist som jag är. Men här är en vacker melodi. Njut och gonatt igen.
BILDER BILDER
Glass i stora lass
Det bästa jag och Lillasyster visste var när hemglassbilen kom. Ni kommer ihåg den där signalen som gjorde vartenda unge överlycklig. Iallafall så fick typ hela familjen panik när glassabilen kom. Vi hoppade upp och ner och skrek glass glass glass. Mamma sprang och sa till pappa som i sin tur började leta efter sin plånbok. Och som vanligt (!) hittade han inte den och då fick vi ännu mer panik och började bli hysteriska. Hoppade på ett ben, slet i håret och bet på naglarna. Mamma hängde ut med halva kroppen ur fönstret och skrek till glassgubben att han skulle vänta. Pappa började dra ut kläder ur garderoben och upprepade frenetiskt "Den var ju här, jag såg ju den här". Till slut körde bilen. Och som vi grät. Vi skrek av olycka och mamma skällde ut pappa som nu stod på alla fyra för att hitta den förbannade plånboken. Efter en ganska lång stund så hittade han självklart den och då tyckte han så synd om oss som oftast somnat av alla tårar så han gav sig ut på cykeljakt efter glassabilen. Den hade ju hunnit åt helvete så när pappa kom hem var det oftast mörkt. Och så väckte han oss och vi var så glada så glada så. Sen åt vi glass hela familjen och lovade dyrt och heligt att den här gången skulle glassarna vara länge och inte som sist då jag i smyg käkade upp tio stycken mitt i natten.
Just det!
Missade mitt favoritprogram igår så här kommer snyggingen på bild. Detta är skönhet. Hon är ju så jävla snygg.
Go Obama
I´m back
Nu hoppas vi på Obama, eller hyyyr?
Halal - TV
Så här är det
Jag har tappat mitt internet, som en sann blatte skulle uttrycka sig, och därför har jag inte kunnat uppa. Men Lillasyster åkte hem idag och det var jättejobbigt. Nu är det helt tomt. Vem ska jag skeda med i sömnen nu då? Men vi har haft jätteroligt. Verkligen. Fest hela helgen. Jag som snart är 30 pallar ju inte riktigt trycket och idag känns det som om jag blivit våldtagen av en kamel, ridigt på en elefant över Anderna och slutligen simmat över Atlanten, med en åsna på ryggen. Igår hade vi en riktig skön söndag. Först en fet hamburgare in i käften och sen massa shopping, rolig disco bowling och fika i djungeln typ. Men idag är det måndag. Ny kurs har börjat. Jag sitter på jobbet och vill att dLo ska komma hit och skjuta mig långsamt, hur nu det skulle gå till.
Tack för mig.
Jag lever
Gästinlägg
En historia måste ha en början, ett slut och ni vet det där som finns mitt emellan de båda delarna. Men början kommer inte nödvändigtvis först i en bra
historia. Den kommer inte nödvändigtvis sist heller. Det här är en historia. En historia som andra historier. Men ändå, kanske inte riktigt. En bra historia låter dig se
saker från mer än ett perspektiv. För att ge dig en större förståelse eller för att få att tänka till, att tänka efter vad som finns där att läsa emellan raderna
som du ej kan se. Tre år. Så lång är denna historian än så länge. En historia om mig och en väldigt kär vän. En vän som jag verkligen ser upp till. Första gången jag såg
henne visste jag inte vem hon var, jag gick förbi henne på gatan och såg henne. Jag skulle aldrig kunnat glömma henne även om jag aldrig sett henne igen.
Hon hade något som man såg direkt, bara sådär. Ett kort ögonblick hade varit nog. Men ögonblicket blev längre. Jag såg henne igen vid tidningens lokaler.
Jag hoppades, hur osannolikt det än var att hon skulle dit jag skulle. Men hon försvann. Då trodde jag igen att det var sista gången jag skulle se henne. En tanke som var
ständigt återkommande fram till det att ett faktum säkerställdes i mitt huvud. Ett faktum lika osannolikt som nästan overkligt. Denna tjej skulle läsa samma kurs som jag på
högskolan. Jag skulle få en chans att se henne varje vecka. Varje vecka åkte jag upp en dag till denna kursen, resan var på 9 timmar tur och retur för en tre timmars
föreläsning. Men jag älskade varje minut av det. Varje liten chans att få skriva. Varje liten chans att få se henne igen. Att få en chans att höra henne läsa något hon skrivt.
Händelserna blev mer och mer osannolika, ibland kan det kännas som allt var lite som ett dröm när man ser på det i efterhand. Som av en slump gjordes det ett grupparbete på
kursen den terminen och ni kanske kan gissa vad som hände? Om ni gissade på att jag blev placerad i samma grupp som henne har ni helt rätt. Fram till den tidpunkten och även
efter igen är hon den vackraste jag sett. Koncentrationen var kanske inte på topp när jag såg på henne, när hon fanns i min närhet. Nu är det här ingen kärlekshistoria.
Tro inte det. Kanske hade den kunnat bli det. Kanske var den hela tiden menad att bli någonting större. Någonting unikt. Till slut kom dagen då allting var över, bara sådär.
Kursen tog slut.
Jag ville säga något till henne innan jag gick därifrån för sista gången men jag vågade inte. Där hade historen kunnat ta slut innan den knappt ens börjat. Om det inte varit
för just det faktum att vi hade arbetat i samma grupp sedan tidigare. Jag hade henne e-mail; hennes msn. Skulle jag våga använda den? Vad skulle jag säga? Skulle hon ens kunna
placera vem jag var? Jag tog chansen och började prata med henne. Det blev rätt mycket efter ett tag. Nu när jag tänker på henne kan jag nästan inte se hur vacker hon är på
utsidan för hennes insida bländar mig allt för mycket. Jag är stolt att kalla henne vän, jag är stolt för vad hon gör med sitt liv. Hon lever en dröm. Drömmar är inte lätta,
livet är hårt och hektiskt. Men hon gör det. Det gör mig bara så oerhört stolt. Så glad. Min vän heter Priscilla. Detta är hennes blogg. Detta är hennes liv.
// Magnus Book